|
Byn var så fattig som en by brukar va
när dom unga har måst flytta för att få jobba
i stan
Posten var indragen och butiken var stängd
och den sista industrin las ner sexti’fem
Bolaget var så rikt som ett bolag kan bli
när det helt lever upp till kapitalets logik
där man skiter i mänskor, natur och moral
och aktieägarnas vinster är direktörernas lag
Det är den vanliga visan
den gamla, kända historien
Det är samma poänger och samma refräng
Men så länge vi inte gör nåt åt saken
får vi väl skylla oss själva om vi får höra
den igen
En dag kom bolaget till byn och la fram ett förslag
Man ville starta en gruva som var unik i sitt slag
Den var så lönsam att det nästan var snudd på
magi
Här blev den hungrige mättad och den fattige rik
Och kommunalmännen bockade artigt och log
För ett så ståtligt anbud kunde man ju inte stå
emot
Så bolaget byggde sin gruvindustri
mot att byn byggde vägar och hus på kredit
Det är den vanliga visan…
Bolaget blomstrade vinter och vår
medan dagbrotten växte till bölder och sår
Men det vet ju alla som har spelat hasard
att nåt ska man offra för att få nåt tillbaks
Så bygden den gladde sej och bolaget med
tills plötsligt en dag när det kom ett besked
att vinsten hade sjunkit till knappt en miljon
Nu måste bolaget flytta till en ny region
Det är den vanliga visan…
Så flyttade bolaget från bygden igen
Och dom som säljer sitt arbete måste flytta med den
Nu ska bolaget etablera sej nån annanstans
så att vinsten kan öka igen efterhand
Men i byn är det åter fattigt och tomt
fastän allt är lite värre än innan bolaget kom
För nu ska lånen och räntorna betalas tillbaks
fastän hålen i marken är allt, man har kvar
Det är den vanliga visan…
Mikael Wiehe: sång, ak.gitarr, piano
Ale Möller: bouzouki
Göran Skytte: dragspel
Anders ”Chico” Lindvall: el.gitarr
Mats ”Mackan” Englund: el.bas
Per-Ove ”Muffe” Kellgren: trummor
Inspelad på Håkan Skyttes
och Ingela Ströms gård Annelund
utanför Malmö med hjälp av Nacksvings mobilstudio
av Johannes Leyman, november 1977
|
|
